Alla inlägg i Ingen kategori

Det känns som att det här också kan bli en dålig dag. Två på varandra följande dåliga dagar – mönstret är brutet. Synd. Har sovit dåligt inatt igen, huvudet är fullt av bly och bomull. Det är dags för mig att ta ett par semesterdagar, tror jag. Bara inte idag, för jag ska bara ……

Pratade med Sam i telefon ikväll. Han skrattade. Jag är visserligen extremt känslig för sinnesstämningar och kan därför uppfatta korta stunder som långa, men jag kommer inte ihåg att han har skrattat – med hjärtat – sedan förrförra gången han var hemma. Få se, det blir, hm, fem veckor sedan, typ. Så kan man ju…

Idag har varit en dålig dag och också första natten jag inte kan sova. Alltså blir morgondagen jättebra! Idag var alla tillbaka från Miami och stödet från mina kollegor var påtagligt. Igår fick jag till och med blommor av gulliga Alex.

Jag håller Sam på avstånd (så länge han inte har något nytt att säga), han bor i sin lägenhet nu. ”Vad stark du är”, säger väninnorna. Nej, det är jag inte. Tvärtom. Jag är jättesvag. Jag orkar inte träffa honom eller prata med honom för då känns det som att bli dumpad om och om…

Jag förstår varför skvallertidningarna säljer så bra, jag förstår varför Carolas nya man/Pernillas skilsmässa/Charlottes släktbråk är så vansinnigt intressant för allmänheten, för jag förstår att folk har ett behov av att läsa om andra som går igenom samma livsskeenden som en själv. Jag började gråta av lycka när nu Malin Berghagen och Tommy Nilsson ska…

I fredags var det slut mellan mig och Sam. Jag var i det där melodramatiska associationsstadiet som folk hamnar i i filmer, men som jag aldrig varit med om i verkligheten: ”Åh här står Sams parfym. Jag kommer aldrig att få känna den lukten igen. BUHUHUHU…” ”En gaffel? Sam brukade äta med gaffel. BUHUHUHUHU…” Igår…

Mina sweethearts! Ingrid och Frida har bjudit in mig på middag, medan Sissi kom hit med middag. Sms, telefonsamtal, blogghälsningar – vänner are a girl’s best friends (tätt följd av diamanter, men ändå). Sam ringde ikväll och ville prata, men hade inte så mycket att säga. Jo, en klyscha till: ”Jag behöver mer tid”. Middag:…

Sam tittade förbi. God knows why för han hade inget nytt att säga. Jo, att han ”tyckte det var jobbigt” och ”det känns konstigt”. Jag känner likadant, men samtidigt: vad hade han väntat sig? Jag var lite arg och sedan grät jag en skvätt. (Jag trodde aldrig att jag skulle få användning igen för den…

När jag vaknade hade jag fem sms från folk som bryr sig. Pappa ringde för att kolla läget och Ingrid hämtar mig strax med bilen för utflykt till Adidas outlet. Jag hoppas Sam har lika många att falla tillbaka på.

Ska jag vara helt ärlig så funkade affirmationen inget vidare.