Kickis skrivklåda

“Normalt tar jag ju rätt bra betalat för sånt här men vi kan ta en kaffe nån gång när vi båda har tid så kan jag bjuda i alla fall lite på min tidningskunskap (och vassa tunga). Tills dess lämnar jag dig med ett gratisråd: Byt AD.
Kicki”

Här, Hugo, är några av problemen. Bara som en början.

Fick just följande mail:

“Hej Kicki,
läste din blogg om Bubbleroomblaskan och hoppades på konstruktiv kritik från dina läsare. men det kom ingen.
Därför tvingar jag nu dig. Hur skulle du vridit om det där omslaget, med rubbar och annat?
Erkänner villigt att jag inte är ngn mästare på sånt – framför allt inte när produkten riktar sig mot unga tjejer.
(…)
Men ge mig nu några av dina klokaste tidningsmakartips på det där omslaget – det är du skyldig.
varma hälsningar
Hugo”

(Jag har utelämnat ett stycke i mitten angående Bubblerooms skämt till upplagemål eftersom den biten känns som affärshemligheter.)

Till saken hör att jag och Hugo Rehnberg inte känner varandra och aldrig har träffats. Det enda jag vet om honom är att han är bra på att skriva och det vet jag för att jag kan läsa.

Hugo vet uppenbarligen inte så mycket om mig heller. Till exempel inte vad jag tar i timmen.

Jag tror jag har berättat tidigare att jag under våren har haft en skrivkurs för tre skrivsugna tjejer som håller på att bli eller funderar på att bli journalister. De har sökt upp mig just via bloggen, och då jag på allvar tycker att tjejer ska hjälpa tjejer (istället för att bara prata om att tjejer ska hjälpa tjejer) har jag förskökt göra just det.

Nu, efter åtta veckor, börjar Camp Kicki, som jag har kallat det, lida mot sitt slut. Tjejerna har fått göra intervjuövningar, konkurrensanalyser, öden, krönikor och mycket annat. Jag tycker det har varit kul för de har gjort enorma framsteg. Och tydligen tycker de själva också Camp Kicki har varit bra, för igår fick jag detta mail:

“Mitt första mail till dig handlade om att jag tyckte du verkade vara en framgångsrik och grym kvinna, utan att slåss med armbågarna. Och jag hade rätt. Du är verkligen en grym och inflytelserik kvinna. För det är sällan man träffar någon som dig. Jag har nog aldrig träffat någon som dig, som jag inte känner. Det är en otrolig egenskap du har och jag hoppas att jag utöver skrivandet kan få denna egenskap, när jag väl någon gång också blivit framgångsrik!

Under loppet av Camp Kicki har mitt självförtroende minst sagt ökat.

Mitt under våra uppgifter inträffade en olycka, men jag tror att skrivandet var en faktor till att jag lättare kunnat gå vidare. För mig är skrivandet väldigt stimulerande. Det är lite som att prata och lyssna på sig själv och därefter kritisera sig själv. Vilket är väldigt nyttigt, det är sällan jag säger till mig själv “Vad grym du är”, så när jag fick den senaste feedbacken tog jag verkligen vid mig. För mig har det betytt väldigt mycket och har  öppnat upp en helt annan kreativ sida inom mig. Jag vågar vara mer kritisk och konkret. Det händer nämligen ofta att det jag skriver eller säger blir väldigt osammanhängande, speciellt de gånger jag har mycket att säga.

Tack för allting du har lärt mig och allting du har låtit mig ta del av, det har varit otroligt lärorikt och jag hoppas att vi ses någon gång!”

Jag är säker på att det kommer att gå bra för Camp Kicki-deltagarna. En av dem har fått en månadslång praktikplats på SOLO i sommar, jag har också fixat andra fina jobbingångar åt dem. Jag hejar på mina tjejer!

Lancômes höstlook 2009.

Vad? Lancôme visade sin höstlook för 2009 och presenterade en ny doft.
Var? Gamla Astoria-biografen på Nybrogatan i Stockholm.
Vilka var där? Linnea Öst, amelia, Thérese Andersson, Vecko-Revyn, Bjooti, Julia Klingener, Sofis Mode, Chic-Lisen, Svensk Damtidnings fackchef Lena Bråve, ELLEs Carin Hellman och väldigt många människor jag inte har sett tidigare.
Bäst: Själva resentationen var kort och kärnfull, och inkluderade en liten visning med levande modeller.
Sämst: Den mörka bakgrunden till visningen gjorde bilderna mörka och tråkiga.
Kuriosa: Höstlooken är hemlig till 23 juni så jag kan fånigt nog inte visa bilder. Jag och Bjooti drack vin på Soap bar efteråt och hade skittrevligt.

Julia K och Emma Nybom på Cosmo.

Min chef Lena, Carin H, Blenda Ulander från DV.

Fin fem femhundra fel. Och då menar jag inte omslagstjejen.

Okej. Svante Tegnér och Hugo Rehnberg ska starta tidning kopplad till shoppingsajten Bubbleroom. Och trots att Hugo är en skicklig skribent så måste jag… jag vet faktiskt inte vad jag ska säga.
– Vi tycker första numret i 100 000 exemplar, sa Svante i Dagens Media. Vi har ett långsiktigt upplagemål på 300 000-400 000.
Sveriges absolut bäst säljande tidskrift Svensk Damtidning säljer ungefär 145 000 ex i veckan.

Jag lägger upp bollen på straffpunkten och tar ut målvakten. Varsågod att slå dig lös i kommentarsfältet. Shoot!

Så här är jobbet. Varje dag.

Jag har ju haft två duktiga tjejer här hos mig i vår, Ida och Malin, som har varit praktikanter/assistenter. Jag har lärt mig att det vore bra med någon som kan vara assistent på heltid. Det är svårt för mig att få flyt i jobbet med någon som bara kan komma förbi när schemat så tillåter. Och det är också svårt att som praktikant/assistent få en realistisk uppfattning om arbetet och att hinna utvecklas maximalt, när du bara hinner in, fixa det absolut nödvändigaste, och sedan ska störta iväg till dina andra plikter. Så om du är intresserad av att börja som oavlönad praktikant, med möjlighet att sedan få fortsätta som assistent med (blygsam) lön, är detta något för dig.

Frilansjournalist söker praktikant.

I mitt arbete som frilansjournalist skriver jag för flera av Sveriges ledande tidskrifter, bland annat Chic, Femina, amelia, Aftonbladet, ToppHälsa och Queen. Jag täcker ämnen som mode, relationer, hälsa, psykologi och trender. Men mest skriver jag om skönhet, bland annat som skönhetsredaktör för Sveriges just nu bästsäljande tidskrift Svensk Damtidning. Jag är även sedan en dryg månad tillbaka redaktionell coach för Sveriges enda tonårsmagasin Frida. Tidigare har jag varit chefredaktör på SOLO, redaktionschef och fackchef på Vecko-Revyn och specialtidningschef på amelia.

Jag söker en praktikant med potential att utvecklas till asisstent. Du ska vara stresstålig, social, skrivkunnig och flexibel. Du ska vara intresserad av populärkultur, mode, skönhet och av att utveckla ditt skrivande. Du ska sluka media i allmänhet och tidskrifter i synnerhet. Som person är jag driven, framåt, rolig och generös. Jag ställer höga krav på både mig själv och andra, och ger också gärna andra möjlighet att utvecklas och lära sig. Du behöver inte vara lik mig, men det är viktigt att vi har en bra personkemi.

Arbetet går ut på att organisera vardagsarbetet, inklusive de hundratals skönhetsprodukter som passerar mitt kontor varje månad, samt att göra research och skriva egna texter. Du får följa med på glamourösa pressvisningar och också, när du har lärt dig grunderna, göra enklare intervjuer. Du får även möjlighet att följa med bakom kulisserna på Sveriges enda tonårsmagasin.

Det här är en unik möjlighet för dig att få en inblick i journalistyrket för att avgöra om det är något för dig, och du får också verktyg för att själv kanske så småningom bli skrivande journalist. Det här är en möjlighet för dig att få den praktiska erfarenhet som du får först sista året på en högskoleutbildning inom journalistik.

Praktiken kommer att pågå enligt ök under sommaren, för att till hösten ha möjlighet att kunna omvandlas till en assistenttjänst.

Intresserad? Hör av dig snarast, med personligt brev, CV och textprover.

Carina Förne på jobb.

Carina har redan fått massor av assistentansökningar, en tjej har redan varit och provjobbat dessutom, för inte minst efter Charlottas länkning så verkar stylistassistent vara the shit.

Jag har själv fått frågor på temat, och känner att jag på förekommen anledning vill berätta att om du vill in i modebranschen är det här ett toppenjobb. Carinas förra assistent har just fått jobb på Damernas Värld. Vill du däremot bli en skrivande journalist och/eller hyser hemliga författardrömmar, eller har ett kul och kreativt språk som du vill få användning för, då är en journalistutbildning ett bättre alternativ. Det är inte så vanligt att folk inom modesvängen kan skriva, och även om det just därför är mycket uppskattat med skrivkunniga stylister, så är det ändå inte där du odlar den lingvistiska sidan hos dig (även om modemaffian onekligen har ett eget lingo).

Fast viktigast när du funderar över om detta är något för dig, är ändå att det känns bra i magen. Är det verkligen detta du vill? Är det här din dröm, den chans du har väntat på? Ja, sök då.

Vill du istället utveckla ditt språk och ditt skrivande? Sök då en journalistutbildning. Det är tvärtemot vad många tror inte omöjligt att komma in på JH, som finns i Stockholm, Sundsvall och Göteborg, och det finns bra folkhögskolor i bland annat Skurup, Strömbäck och Kalix. Södertörns högskola har möjligheter att leda till bra jobb eftersom den ligger nära Stockholm.

Fina korallnaglar: Dior Vernis i 714 Bubblegum, 215 kr.

Bättre sent än aldrig! Ett år efter alla andra har Dior äntligen gjort ett modernt nagellack. Och den som väntar på något gott, har inget emot att vänta några säsonger extra! För när makeupjätten nu äntligen kommer med att knalligt sommarlack, så är det den exakt perfekta korallfärgen som drar i gult utan att kännas orange och samtidigt är väldigt rosa helt utan blå toner. Spana in i en butik när dig, för den här har varit worth waiting for!

Jag och Jean-Philippe.

Med tanke på föregående inläggs längd och inbyggda vördnad, kanske du tycker att jag är en matnörd. Och det kan jag säga dig, att det är jag också. Snudd på besatt, faktiskt. Min hemliga dröm är att få vara prao hos Melker Andersson. Jag har faktiskt frågat honom om det är möjligt, och han har märkligt nog sagt ja, men jag vågar inte. Jag skulle inte våga hacka en lök fel inför Melker.

När jag träffade JP från Hell’s Kitchen, blev jag för första gången i mitt liv riktigt starstruck. Jag och Sam träffade honom av en slump i hotellbaren och när jag insåg vem han var, sprang jag upp på rummet för att hämta kameran. Och för att sminka mig! Fatta så pinsam jag är.

Jag har tillbringat en halvtimme ensam på ett hotellrum med Alex James från Blur, ett av de få band jag verkligen älskade under min ungdom. Jag har träffat den genuint världsasnygga skådespelaren Johnny Depp, som sätter hjärtan i brand varje kvart. Jag har intervjuat Reese Witherspoon som inte bara spelar i utan också producerar briljanta Legally Blonde-filmerna. Och ingen av dem har gjort mig andlös på samma sätt som när jag insåg att det var Gordon Ramsays högre hand som satt intill mig i en hotellbar i Kapstaden.

Om jag skulle träffa Gordon själv? Jag skulle förmodligen dö.

Jag och sommelier Jacob Kocemba.

Med våra första amuse boucher: ostron med rökt rom samt hemmagjorda baconchips. Mmmm.

Ska du bara gå på en enda restaurang i Köpenhamn, ska du gå på Herman. Nyfödda Herman lyckades tack vare välrenommerade ägare och erfarna medarbetare knipa sin första michelinstjärna på mindre än ett år. Här serveras danska specialiterer i moderniserad lyxförpackning, och de serveras av ett stall av synkroniserade servitörer och servistriser. Tappar en av dem sin plats i ledet, till exempel för att någon som jag ställer fasligt mångra frågor om maten, fyller en annan på, till exempel genom att ta vid och sopa klart vår vita duk medan kollegan som påbörjade städuppgiften svarar på en oändlig ström av journalistiska följdfrågor.

En av medarbetarna som hängt med från ägarnas tidigare etablissemang är mannen med världens coolaste jobb, sommelier och restaurangchef Jacob Kocemba. Han råkar vara regerande världsmästarsommelier och är denna vecka i Shanghai för att försvara sin titel. Hans VM verkar inte nådigt! Sommelierer tävlar inte bara i blindtester vad de gäller vin utan också matnära grenar. En av de sju disciplinerna de tävlar i går ut på att föreslå olika menyalternativ till fyra personer med olika matvanor, till exempel koscher eller vegetarian. Då var det ju bra att han fick öva på mig som inte tål laktos eller vete.

Och så maten. Även om jag tycker att Hermans storhet ligger i upplevelsen snarare än maten, så är maten förstås förstklassig. Excellent. Spännande både i konsistenter (mycket geléer), smaker (särskilt de båda lättare fisk-/skaldjursrätterna) och visuell presentation (färger, mönster, placering på tallriken). Vi åt det kortaste menyalternativet med bara fyra rätter, till det drack vi två viner och bjöds på tre amuser. Fyra rätter var mer än nog, även om jag gärna hade ätit lika många till bara för att få uppleva de kreativa smaksensationer köket konstruerade.

Jacob träffade exakt rätt för oss båda vad det gäller vinet, trots att vi inte har samma smak. Sam vill ha krispiga, vita viner och fylliga, mogna rödviner. Jag föredrar chardonnayer eller andra lättdrucka, smöriga vita viner och (min favoritreplik när jag får beställa på engelska): “I like my red wines as I like my men: Rich and complicated”.

När vi gick fick vi varsin liten vit kartong med frukost: frasigt hembakat bröd, restaurangerns underbara dubbelsaltade smör och en ekologisk mjölkdryck. En extra detalj som fler restauranger kan lära av.

Rätt 1: En liten hummersallad, garnerad med vårblommor. Delikat!