Kickis skrivklåda

Det bästa med pappas trädgård, förutom att man kan grilla i den, är att där bor igelkottar! I år såg vi bara en, men ibland kan det vara hela familjer som kurar i humlen.

Som en målsökande robot mot kattmaten. 

För övrigt tillbringade jag midsommarkvällen inbäddad i täcke och filt – vad gör man inte får att få njuta av de norrländska junikvällarna?

“Stenhuggaren” av Camilla Läckberg, Månpocket.

Vill för övrigt rekommendera “Handbags and halos” av Bernadette Strachan.

Det här är världens roligaste arbetsplats. En av våra researchers kom just till jobbet, några timmar försenad, efter att ha festat med Axl Rose och resten av Guns N’Roses vid deras VIP-bord på Stures inatt. Champagnen flödade oavbrutet, glasen var aldrig tomma, och Axl hade rastaflätor. Hon fick också en puss på kinden, vilket här på redaktionen har växt till att hon “hånglade med Axl”. Jag försöker just nu tvinga henne att ta ur sin enda, suddiga bild ur kameramobilen så jag kan lägga upp den här. (Det syns inte ens att det är Axl på bilden, men ändå.)

Sedan kan vissa andra försöka dra upp sitt midsommarhångel med Linda Bengtzing, det är ändå Axl – och hans “hångel” Sandra – som är kung på Fling idag!

När jag sedan var uppe flyttade katta fokus till ytterdörren istället.

Får jag gå ut nu?

I helgen har jag inte väcks av byggarbetsplatsens morgonsång, jag har istället drabbats av en steppande katt.

Mammas orange bondkatt Buster hann på bara två dagar pinka in och slåss för sitt nya revir, pappas tomt. Så imorse ville han förstås gå ut för att försvara sina nya domäner. Tyvärr var det dags för hemfärd, så för att Buster inte skulle hinna försvinna i grannskapet hade han utegångsförbud. Det gillade han inte.

Från klockan halvfyra och framåt har han vaktat sina jaktmarker vid mitt sovrumsfönter som har stått lite på glänt. Och då han inte har gnölat i den lilla lilla luftspringan, har han ilsket stampat runt på sovrumsparketten. Normalt är ju katter så tysta så tysta när de tassar fram, men Buster har lyckats få sina mjuka små trampdynor att klampa ordentligt. Michael Flatley, släng dig i väggen! Stampestampestamp.

Jag hann sova fyra timmar innan kattskrället började sin Riverdance.

Let’s dance! 

Aaron Spelling har dött!
Katastrof!
Han stod ju inte bara bakom ungdomens favoritsåpa “Beverly Hills 90210″ (sjukt att man kan postnumret!) utan också världens mest superamerikanska dramaserie “Sjunde himlen”, om en äckelpräktig prästfamilj som löser moraliska dilemman by the book varje söndag eftermiddag.

Vad ska nu få mig att bakisgråta i TV-soffan?

Det bästa med att fira midsommar med föräldrarna är att man får sova ut. Jag sover middag varje dag, sover på nätterna och vilar lite däremellan också. Har en del att ta ikapp efter dessa ljusa sommarnätter som gjorda för rosé, i kombination med väckningsservice från bygget på tomten intill, i kombination med ett nytt jobb, som även om det inte är svårt ändå alltid mattar ut.

Jag behöver vila upp mig för om en vecka har jag semester och då ska jag ju skriva en roman.

Av ren självbevarelsedrift somnade jag framför TV:n när Tyskland hade gjort sitt första mål.

Tur var väl det.

Två saker är märkligt spårlöst försvunna.
Mitt keycard till Kung Carls terrass.
Mina Pepe Jeans-jeans.

Hur kan ett helt par jeans, som bara kan befinna sig på tre möjliga ställen i hela världen (garderoben, fåtöljen i sovrummet, balkongen för vädring), gå upp i rök?

Till slut tog galna dagen slut. Jag köpte resorb på apoteket i Fältöversten på lunchen, medan de yngre förmågorna från flinggänget förberedde midsommar på Systembolaget.

Jag börjar bli gammal.

Men inte äldre än att jag och tove-Tove (som heter Henckel i efternamn och gör en tidning i sitt eget namn) hann ta ett glas på Kung Carls terrass.

Nu ska jag softa i soffan, diska måndagens pannkakstallrikar och sedan packa midsommarkappsäcken.