1. ”Visst tror jag på att män och kvinnor ska ha lika lön för lika arbete, men jag menar – kvinnor som är tillräckligt bra tar sig ju fram i alla fall.”
Vilket är lika klyftigt som att säga ”jag är feminist men ändå inte”, eller ”jag har inte fattat att samhällets strukturer låter mediokra män klättra i karriären medan kvinnor måste vara exceptionellt bra för att lyckas” eller ”jag skiter i att för de flesta kvinnor är könet en nackdel även om de kanske inte orkar inse det själva, jag har det ju bra.”
2. ”Du får inte vara arg.”
Jag blir arg på folk som vill kontrollera andras känslor, om så bara med ett slentrianuttalande.
3. ”Jag tycker precis tvärtemot vad du tycker, men jag tror ändå att vi båda menar samma sak.”
Endast fegisar löser konflikter genom att låtsas som att de inte finns.
4. ”Jag är en väldigt ärlig person.”
Det är alla med sina egna mått mätt. Frågan är egentligen var ens personliga gränser för ärlighet går – det är olika för alla. Av samma anledning säger aldrig någon ”jag har ingen humor”, ”jag har taskiga värderingar” eller ”jag är snål”. Humorbefriade personer tycker självklart inte att de är tråkiga, och snåljåpar är bara ”ekonomiska”. Deras personliga gränser för tråkig och snål går någon annanstans är mina. Alla är vi ärliga, generösa, har sjysta värderingar, har god smak och är roliga, utifrån oss själva. Men sånt kan egentligen bara andra bedöma – och då utifrån sina personliga värderingar.
5. ”Ska du verkligen äta den där?”
Nej, det får man faktiskt inte fråga.