Nu sitter jag med mina ”tack till” i boken. Jag kommer säkert att glömma någon skitviktig.
Jag känner att jag gärna skulle freaka ur och börja babbla ”tack Chez Jean-Yves för att du importerar mini-macarons med päron- och chokladsmak”. Eller ”jag vill tacka Gud för mina vänner och mitt bokkontrakt”. Det är något med tacklistan som startar prettot inom mig.