Olika falla öders lotter:
en del får WC, andra får pottor.
När jag läser Natacha Peyres blogg, vilket jag gör ofta, ser jag ett inlägg som är några dagar gammalt: ”10 saker ni inte visste om mig.”
Jag läser listan, uppifrån och ned. Och näst sist:
”9. Jag har dyselexi”
Först går en ironirysning längst ryggraden. VSB, liksom.
Sedan blir jag glad. Inte glad som i skadeglad, utan glad som i uppriktigt jävla tacksam för att jag kan skriva. Jag kan banne mig skriva. Och läsa. Det betydde inte alltid att skolan var lätt för mig, men det var i alla fall lätt att läsa och skriva. Herrejesus vilken lycka! Fy fan för att gå igenom hela tonåren och skolan och inlärning och tråkiga ämnen och dåliga lärare utan att kunna läsa och skriva. Fy fan fy fan fy fan.
Och tänkt vad tråkigt att inte kunna läsa snabbt och lätt, att inte gilla böcker och att inte ha upptäckt att bra författare som finns! Vidrigt.
Natacha är en streetsmart och cool tjej, hon verkar trygg med sina val och en ganska glad person. Hon tjänar säkert 1000 gånger mer pengar på sin blogg än jag på min (jag tjänar inga alls). Jag skulle ändå inte byta.