Tänk att jag fick mens den här månaden också. Det kunde man väl aldrig tro? Har legat hoprullad i fosterställning och längtat tillbaka till den gamla goda tiden när jag åt migränmedicin mot min mensvärk. Tre dubbelalvedon har inte alls samma effekt. Först nu kan jag sitta upprätt framför datorn. Nu ligger jag efter med jobb och kan inte åka till Halmstad (för Adas dop) efter lunch som planerat, utan måste jobba hela kvällen och åka fem imorgon bitti istället.
Mest anmärkningsvärt är att jag fortfarande blir så överraskad när den kommer. Som om den inte alls dyker upp med fyra exakta veckors mellanrum.