Det var inte frågan om något finlir för mig på träningen igår. Det var frågan om överlevnad.
Min enda tanke var att inte hamna alltför långt efter när mitt lag sprang på snabba uppspel, att inte snubbla av trötthet och falla omkull när vi spelade anfall, och att behöva röra mig så lite som möjligt när vi spelade försvar.
Polisen, som vi tränade med, spelar två divisioner över oss och avslutade sin säsong i maj, två månader efter jag la basketskorna på hyllan.
Jag sprang för livet.
Jag fick astma efter uppvärmningen och trodde aldrig mer jag skulle kunna andas.
Jag fick frossa i världens varmaste hall och ångrade att jag bara tog en resorb innan träningen.
Sista kvarten såg jag världen genom en dimma.
När jag kom hem orkade jag knappt äta för att jag mådde illa, och somnade tre timmar tidigare än vanligt.
Skönt.
hittade din blogg från basketsidanlogg.se Rolig läsning här tycker jag, Läste jag fel när jag läste att du håller på Plannja? 🙂 det är ju underbart! Har en i laget som har spelat i Polisen, Olga Kjelsson om du känner henne. Ville bara ”rosa” din sida å lägger den till min pavoriter 🙂
Hej och Tack