Birgitta, Åke, mamma på Tranan.
Jag och Sam.
Pappa kollar hur bilderna blev.
Bistro-feeling och toppmat.
Pappa och jag (fortfarande med YSLs La Laque i Black Tulip.)
I lördags hade min kappa magiskt återuppstått på en krok på Tranan. Exakt samma krok där den inte hängde när jag skulle gå hem på fredagen, så antagligen har någon insett sitt misstag och kommit tillbaka och bytt tillbaka jackorna. För jag höll så när på att gå hem med en herrock från Pour som var mycket lik min kappa, antagligen har herr Pour gått ut i marsnatten med min Rykiel-kappa och senare kommit tillbaka för att byta. För jag såg inte fel. Min kappa var borta. Vi var sex personer, som hade druckit mellan noll och tre öl var, som konstaterade samma sak.
Det var skönt, för annars hade jag aldrig kunnat gå på Tranan igen. Det hade varit tråkigt. Maten är ju så god.
vad skönt att den kom tillbaka! det är så trist att bli av med saker man gillar mycket.
Åh, jag blir glad för din skull!