Hur ar det nu med den dar jaklva skrivkladan? Nar man som mest behover den ar den borta. Jag kanske overskattade mig sjalv lite nar jag trodde att jag kunde jobba sju dagar i strack, fulla arbetsdagar med nagot sa svart – for mig i alla fall – som att skriva en bok. Varje kapitel, varje STYCKE, kraver sina tankepauser, funderingar, tid att lata ord sjunka in och att overvaga formuleringar… Imorgon aker jag hem och jag har natt och jamt borjat pa kapitel 5.