Shoppingtorka

Jag och Jojjis gjorde vårt bästa.
Från tio i tolv till tio över fem scoutade vi Sturegallerian, Hamngatan och Drottninggatan, inklusive två TopShop, två Zara och tre Oasis.
Jag lyckades med största möjliga ansträngning shoppa för 750 kronor. Och då inkluderar det två pappjulstjärnor som ska hänga i fönstret från och med nästa helg, vilka tekniskt sett inte är shopping utan nyttoprylar.
Igår var det en mörk dag i shoppingens historia.
(Raka motsatsen mot 18 mars, som jag och Ammi har utnämnt till Internationella skodagen, eftersom jag köpte mina Choos och hon sina Fryes då.)

Jag kan inte bestämma mig om det beror på att ”ta’t lugnt, du har faktiskt inget jobb” hela tiden ekar i mitt undermedvetna, eller om vår inledande McDonaldslunch gjorde oss svampiga och sega, eller om bara allt är för fult just nu. Färgerna är murrigare, skärningarna tråkigare och basplaggen mer intetsägande än någonsin.

Fast Jojjis! Hon köpte bara en stjärnformad ljuslykta. Visserligen spelar vi i olika shoppingdivisioner, men ändå. Vi höll på i fem timmar.
Det värsta var att jag kunde inte hitta något som jag kunde hetsa henne att köpa heller. Inte en liten wrapklänning, inte en liten t-shirt, ingenting.

Det enda jag fick med mig hem var en svart ballongkjol från Zara och ett örngott-turned-bolero från TopShop. Och med det menar jag en bolero som har rejält mycket tyg som ett ”häng” i ryggen.
Snyggt, men inte snobbigt, sa han som lappade fracken med en pannkaka.