Män är så duktiga.
På att spegelrekrytera, på att bilda nätverk, på att ge varandra anställningar även om arbetsinsatsen är medioker.
Kvinnor är inte alls så duktiga.
Vi är rädda för varandra, känner oss hotade, och säger att ”det har visserligen gått bra för mig, för att jag är så duktig, de kvinnor som det går sämre för är helt enkelt inte nog bra”.
Vi är inte kollektiva som män.
Därför har vi sämre arbetsvillkor, sämre lön för samma arbete.
Jag kan bara se på mig själv och folk runt omkring mig.
När det kommer en duktig tjej i min närhet blir jag rädd. Nervös. Ska hon ta mitt jobb? Ska hon vara bättre än jag? Blir jag av med mitt jobb då?
Get over it.
Jag har bestämt mig för att inte låta dessa känslor styra mig, även om jag har dem. Jag försöker bli mer som Jennifer McShane, som vågar anställa någon som är ute efter hennes jobb. Det är girl power på riktigt.
Och jag känner flera män som jag aldrig i livet skulle ge ett jobb, som har ett bra jobb utan att på något sätt leverera, och som skulle gå arbetslösa i alla sina dar om de var kvinnor.
Det räcker inte med att lägga märke till det. Vi måste alla göra något också. Leva som vi lär. Bli mer som Jennifer. Komma över oss själva, fast det gör oss rädda. Ta hand om andra tjejer och räkna med att de tar hand om oss tillbaka den dagen det behövs.
Just do it.