Ett av de vanligaste fel-orden såna som jag skriver måste vara ”journalsit”, som går fortare att skriva än det betydligt mer användbara ordet ”journalist”. Eller ”körnika”. Det märks att QWERTY-systemet hittades på av en engelsktalande, för helt naturligt känns det inte alltid att skriva på detta vårt vanligaste tangentbord.
Hur som. Idag finns en ny körnika i Metro. Det var visst varannan och inte varje vecka som jag skulle vara med där så ni får dras med mig till vecka 8 ungefär.
Ta också en titt på min turban nedan.
Tänkvärt, förstås, det där med mammorna. Är ju själv mor, mormor och farmor så jag känner till problematiken. Ändå känns det alltid lite orättvist när det talas om svärmorsproblem t ex; aldrig om svärfarsdito. Lite generaliserat kan man alltså anföra att den vardagliga omtanken om barnen kunde ersättas med punktinsatser (som ofta när det gäller fäderna) då dessa både uppmärksammas mer positivt och inte kräver särskilt mycket av fäderna. Men jag är ju part i målet så att jag rekommenderar lite lagom avståndstagande mödrar är väl att svära i kyrken.
Usch och fy! Svära i kyrkan ska det förstås stå i texten säger svenskläraret.
Intressant det där med svärmödrar men inte svärfäder… Det ÄR ju sällan lika jobbigt med fäder/svärfäder som med kvinna-till-kvinna-relationer. Ska man anlägga ett feministisk perspektiv är det väl troligt att det beror på att vi kvinnor i den befintliga hierarkin får lära oss att slåss mot varandra. Eller vad tror du?
Hahaha! Glittrande krönika.
Bortsett från de fem. aspekterna vilka säkert äger giltighet i många lägen har den tanken många ggr slagit mig att vi kvinnor kanske vore betjänta av att ta familjebanden lite mer med en klackspark och ägna oss mer åt oss själva, som männen i regel gör. Ingen tackar oss för de råd och synpunkter vi strör omkring oss, speciellt när de oftast inte efterfrågas.