Jag märker inte bara gärna ord, jag lägger också gärna märke till ord. Och ibland så stör jag mig sjukt på vissa ord och uttryck. Till exempel just nu ”starka kvinnor”. Starka kvinnor, känn på den!
Låt oss börja med att jag älskar starka kvinnor. Jag är uppfödd av en, är en själv, är ihop med sonen till en, har hela släkten full av dem och jag dras till dem – de flesta av mina väninnor är starka kvinnor. MEN. Begreppet ”stark kvinna” har blivit en klyscha, det används slentrianmässigt för att dölja allt ifrån känslighet och osäkerhet till taskig personlighet, elakhet och okänslighet inför andra människor. Att när någon brusar upp i onödan och ger sig på någon som är svagare – kanske för att det går – , bortförklara det med ”jag är en stark kvinna”. Att vara tjockskallig och envis och hellre vilja ha rätt än att nå en lösning – ”hon är en stark kvinna”. Att hantera konflikter med att bitas och skälla som en pitbull på amfetamin fast det kanske inte är nödvändigt – ”hon är en stark kvinna”.
Nästa gång du är på väg att säga ”stark” av bara farten, fundera då på om du kan byta ut det mot något av följande:
- Känslig
- Okänslig
- Osäker
- Trångsynt
- Konflikträdd
- Kränkt
- Temperamentsfull
- Otrevlig
- Dominant
Jag gillar starka kvinnor men inte hur begreppet används.
Ett ord jag stör mig på är DEM, eller ordet är det ju inget fel på, men folk kan ju inte använda det.
De flesta skriver ju DEM när de skulla sagt dom – d.v.s. både när de syftar på de OCH dem.
Sedan vill jag passa på att tacka för NUXE-rengöringen, den kom idag!
Ett mycket bra inlägg!!