Mallorca-tyskarna reser förresten med sina hundar (sympatiskt!) och beter sig väldigt otyskt. Till och med Sam, som brukar inleda bokningssamtalen till resebyrån med orden ”Går det tyska charterresor till detta hotell? I så fall vill vi inte bo där” (följt av mitt ”Finns det fler än en barnpool eller en bamseklubb? I så fall vill vi inte bo där”), tyckte att mallistyskarna var uthärdliga.
Stranden i Illetas. På stenen ståtar tre beach-grisslor. Eller vad de nu heter, dessa fåglar som fanns vid alla badstränder.
Uthärdliga, till skillnad från det medelålders grabbgänget på sexton personer som anförda av Björne, Åke och Jocke tog över beachclubben Virtual i Illetas och börjar skrika och spela musik bland gäster som betalade 10,50 € per solstol. (Svensksvinen la sig förstås direkt på betongen. I 20 minuter. Sedan försvann de till den andra beachclubben, La Terrazzas, servering och inom ytterligare 20 minuter ekade ”Helan går” över viken.)
Ibland skäms man för att vara svensk.
Vi käkade mackor på Virtuals kaféservering. Enda stället där maten inte var så bra, faktiskt.
Jag var på Illetas tre dagar (mycket praktiskt då det gick buss dit från Palma). Varje dag framåt tvåtiden tog denna lilla kajakman ut sina tre voffar på paddeltur.