I fredags träffade jag den vettigaste kvinnan jag har pratat med på länge.
När jag apropå hur man i en relation får anpassa sig efter sin partner, sa ”jag försöker lära mig att man inte måste rulla lakanen i skåpen, att det går bra att vika dem också”, hajade hon till.
”Rullar du lakanen?”
”Ja” sa jag och kände mig lite fånig. ”Det ser så fint ut.”
”Och så tar de ju MINDRE PLATS!” röt hon. ”Självklart ska man RULLA lakanen!”
Jag blev så glad. Jag ha trott att det bara är jag som är fånig när jag öppnar linneskåpdörren, ser svajiga, slarviga staplar med ojämnt vikta lakan och får en svårbehärskad impuls att slänga igen dörren igen och låtsas som att de fula tygtrasorna inte finns. Jag trodde att det bara var jag och mamma i hela världen som gjorde prydliga lakansrullar.
Nu är det lite blandat i skåpet. Men visst är det finare med rullar (om de är ordentligt rullade)?
Well här har du en till. Vi kanske skulle starta en revolution. Klart man ska rulla lakanen. Kunde inte sagt det bättre själv.
BTW läskigt bra reklam som rullar för fling på tv just nu. Man blir grymt nyfiken på programmet.
Men snälla rara…Klart lakanen ska rullas. Alltid. Det är bara örngotten som får vikas. Naturligtvis.
😉
Jag förstår inte diskussionen? går det ens att vika lakan??? 🙂
Klart man rullar lakarn, jag har varit med och ”dragit” och rullat lakarn sen jag var jätteliten, är 19 nu, det hör ju till.
Jag är också en rullare!
ja. alltid rulla. vikt i tre delar innan rullningen. men då ska man helst vara två, så att man kan hålla i båda ändar av lakanet.
men jag förstår ditt dilemma, för det är sååå ofta i en samborelation som man får sätta sina ”självklara” saker på prov. ibland var det jag som var fånig och principfast, ibland hade jag nog rätt.