Kusin Andreas har varit på besök hela helgen. Vi krönte helgens umgänge med en pokerkväll. Sam och Andreas lagade pokermat (chili) för ett helt kompani (sju personer och två matlådor i kylen) och Sam köpte världens största låda med pokerchips och en dealer-puck. Jag ville spela med en av mina Gucci-kortlekar men Sam sa att vi skulle ha ”riktiga kort”.
Spelarnas kunskap om kortspel var begränsade. Varken Erika och Jojjis från laget, Jojjis kille Martin, Klas eller jag har spelat Texas Hold’em förut, Frida har inte ens spelat kort verkar det som.
”Men jag kan ju ingenting om poker!” sa hon på sin söta halländska när jag försökte locka med henne på vår spelkväll.
”Nej”, sa jag lugnande, ”det kan ingen annan heller.”
Fridas röst lyste upp:
”Men jag kan kåk!”
Andreas och Sam var ciceroner och försökte förklara small blind, big blind och checka för oss. Jag fick ett litet pokerset i julklapp av Sam redan förra julen, efter att ha suttit uppe flera nätter och tittat på Celebrity Poker Showdown, men det innebär inte alls att jag kan spela.
Inte alls.
Av tre omgångar vann jag ingen, och sista spelet åkte jag ut redan i första given. Glädjande nog vann söta Frida den.
På en kåk.
Tack för en rolig och framförallt ny typ av kväll! Det tål att upprepas, tycker både jag och Martin. 🙂