Förra veckan råkade jag glömma bort att jag avskyr tv-kameror och sa ja till att vara med i ett tv-program. Carolina Gynnings nya. Så idag har jag varit och gjort vad som på tv-språk kallas för ”en synk” (eller kallas det ”att synka”?). Gräsligt. Även om det var mindre gräsligt än jag mindes så tror jag inte att det där med tv är något för mig. Jag beundrar Sofi Fahrman, Ann Söderlund, Hannah Widell och de andra för att de kan vara i bild utan att flacka med blicken, glänsa i pannan och fastna med tungan i gommen.
Här är min tv-look:
Snyggt men inte snobbigt, sa han som lappade fracken med en pannkaka.
Så här kommer jag att se ut när jag i 20 sekunder i program sju i mars sluddrar fram något ohörbart, medan pannan glänser som ett nyskalat ägg. Mmmmm. I am a tv star.
Dina bågar är ju så grymma! Make & model? God Jul och Gott Nytt År! Hannah
Vill bara tacka för att du skrivit världens bästa bok! Var helt galen i den , blev ledsen för varje sida jag bläddrade, ville inte att den skulle ta slut! Så nu väntar jag på nästa! Tack igen! Kram mathilda
haha, det måste vara riktig jobbigt att stå framför en tv-kamera. har aldrig utsatts själv, men kan tänka mig…
Hej Mathilda!
Förlåt att det har dröjt innan jag svarade, men bättre sent än aldrig…
Tack snälla du för din hälsning, jag blev så klart jätteglad!
kram