Efter lång radiotystnad hörde Sam av sig i söndags och vi sågs.
Det första som hände var att han gjorde slut, definitvit på riktigt.
Sedan pratade vi bra. Riktigt bra. Så bra har vi inte prata sedan… jag minns inte när. Inte det senaste året i alla fall. Och innan han gick var det inte slut längre. Men vi är heller inte ihop, tydligen.
Igår sågs vi igen. Och pratade. Tyvärr kändes det inte riktigt lika bra som i söndags. Jag är arg och sur på honom, inte helt oväntat.
Vi fortfarande är i kärlekslimbo.
Jag är riktigt trött på det.
Jag känner inte Sam men jag måste säga att jag känner igen beteendet. Jag vet att det är svårt när man är kär men jag tycker att det enda raka är att DU gör slut med honom! Ena studen är det slut, nästa inte. Och så länge det är så kan du inte gå vidare.
Lätt att ge råd när man inte står mitt uppe i kärlekssoppan. Jag vet. Men stå på dig!
ja, det är värre att hela tiden ändra dig efter vad han känner och tycker (just den dagen…)
men. kärlek är svårt.
speciellt om man blivit helt abrupt avbryten i ”kärlekandet”.
Petra, Sara,
Tack för att ni bryr er!
Så småningom kommer man väl dit att man tar ett eget beslut. Jag har bara inte gjort det än.
Till saken hör också att Sam stått ut när jag har ”varit besvärlig” tidigare – vi har en ganska slitig historia tillsammans – så jag känner att vårt förhållande (eller vad det nu slutar med) är värt i alla fall LITE mer tid…
Men självklart har alla människor en gräns för vad de tål.
kramkram