Benen var lagom blytunga idag på träningen. Kondis som en gammal mulåsna och två matcher under en helg med ingen sömn (men en del vin) är ingen lyckad kombination.
Så inte oväntat småhalkade jag runt, vinglade runt på vristerna, snubblade på mina egna fötter och stukade ett finger. Inget allvarligt, alltså.
Förrän nu när jag kommer hem och inser att vänster långfinger inte kan trycka på tangenbordet. Det är ju typ världens bästa skrivfinger. Det blir svårt att jobba imorgon.
Åh, om jag hade fått stuka ett lillfinger istället, eller ännu heller en fot.
Jag kan skiva n massa bokstäv, baa in , och , utan att dt gö ont, mn om bokstävna använ man ju ätt ofta.