I amelias ”Sex & The Stockholm”-jobb (se tidigare inlägg) var det en bild som inte fick vara med, nämligen en bild på när jag jobbar. (Carrie har ju med sig datorn på kafé ibland, jag tänkte att jag kunde visa när jag researchar nästa roman.) Det var min egen favvobild, plåtad i kungliga logen på Operan, och kanske kommer jag att få användning för den senare, men än så länge får jag nöja mig med att visa den här:
Nadja Sellrup som svandrottning. Fab!
En helt vanlig dag på jobbet, så klart.
När vi plåtade en annan bild, shoppingbilden, för detta jobb, frågade jag efter shoppingkassar i olika butiker. Alla normala butiker blev så klart glada för chansen att synas i Sveriges största damtidning, men inte Zara.
”Vi får inte ge ut kassar.”
Jag skrattade så jag dog när jag kom ut därifrån. En exponering i rätt tidning i rätt sammanhang – och det är ju onekligen detta – är väl värt några hundra tusen kronor i PR. Vem säger nej till det?
Zara må vara spanskt men efter att ha läst Kinas blogg ser jag att fenomenet tydligen är ryskt.
Det är hur som helst modigt att våga säga nej till gratis positiv PR, det får jag medge. Unikt, liksom. Go, Zara.
Fantastisk bild Kicki.
Ååå denna hatkärlek till Zara:
1)Service-lotteriet; reservationer och byten (främst på rea) verkar endast styras av individen framför en: Sköning eller suris?
2) Sedan när fick så dålig kvalitet så dyr? Eller är det jag som har otur – jämt?