Förra veckan hade jag ett jobb och kände mig arbetslös.
Från och med idag har jag inget ”riktigt” jobb och känner mig duktig och produktiv.
Det måste vara det yttersta beviset på att de flesta problem sitter i huvudet.
Ser fram emot att börja sortera upp de fyra romankapitel jag har hasplat ur mig och se om de kan bli en dramaturgiskt riktig berättelse, där karaktärer inte plötsligt byter personlighet och tidsaxeln inte innehåller förvirrande luckor.
Ammi var här igår och vi käkade smörrebröd och såg, förutom självklart ”Floorfiller”, kanonrullen ”xXx”. Där hände det osannolika saker som att alla var tvungna att gömma sig bakom betongpelare inför en bombexplosion, utom mannen som sprängde bomben. Han stod oberörd rak när tryckvågen från bomben drabbade resten av rummet.
Så är ungefär mina fyra första kapitel – ingen jävla ordning alls.
Jag hoppas att jag kan sortera upp det till en bok, men det är mycket svårare än jag trodde att knåpa ihop en roman. Det kanske inte blir en bok, det kanske blir en tummetott. Men då har jag i alla fall försökt.