Idag var jag på TV4:s ambitiösa och påkostade pressbrunch inför VM i fotboll. Suzanne Sjögren var snygg, smart och stark, alla de andra journalisterna (män) grabbjargongigt roliga på ett sätt som jag som har jobbat på bygge känner igen. Faktum är att en tjej som har huttat ur dunken och spelat kort med pappa och pappas polare på fjällsemester känner mig mer hemma i den så kallade ”råa men hjärtliga” samtalstonen än till exempel puss-puss-tonen (Ö-malm) eller ironiskt dissande tonen (mediabranschen) eller Oh my God!-tonen (Amalia) eller någon annan ton man normalt hittar bland mina väninnor.
Hjälp! Jag är en fotbollsgubbe.
Hihihihihi, jag knääääcker maaaaiii!
Jag har en egen ton!!! Hurra!!!
Fotbollsgubbar är för övrigt inte att förakta, särskilt inte de som kan sina VM-fakta och vem som gjorde vilket mål, vilket år och på vilket sätt. Kan du inte bli en sådan 😉 så kan vi prata bicicletas, golden balls & goals samt straffångest i sommar.
Grymt lovely att inviga rosésäsongen igår!
Hohoho,
Kul för dig men tråkigt för mig att vara gubbe.