Pappa har varit svårflirtad med julklappar. Han ska int’ ha nåt. Först med betoning på ha: Han ska int’ ha nåt. Så småningom med betoning på nåt: Han ska int’ ha nåt. Inga teknikprylar, inget rakvatten, och långkalsonger har han redan köpt själv.
”Nähä”, sa jag surt, ”ska du vara så där så får du väl ingen julklapp, då.”
Men så idag ringde han.
”Du, vet du vad jag vill ha?”
Jag blev helt överlycklig och spetsade öronen.
”En sån där handkräm”, sa pappa,”från dom där Kiehl’s.”
Detta är mannen vars senaste inköp (förutom långkalsongerna) var en skoter, mannen som tycker att höjden av flärd är en Volvo, mannen vars tolkning av ”mingel” är att cykla in till Umeås centrum på lördagarna. Kiehl’s! Jag är så stolt! Min pappa – en hudvårdsconaisseur!
Kanske är vi släkt i alla fall.
Han är ju underbar, din far!
Min pappa är lite mer initierad. Lite för initierad? Jag säger bara Strivectin.
Och jag tackar verkligen den högste hjortronguden från att min enkla lilla far inte är så dyr i drift som din. Strivectin! My God!
Pappas största inköp på sistone är ju som sagt en skoter. Begagnad. Från 1800-talet, om jag läser mellan hans rader.