Idag var vi bara fem på träningen, varav två skadade. Erica hade stukat båda (!) fötterna, jag har sträckt baksidan av låret. (Sa Lars. Själv trodde jag att det var en sena som var sträckt.)
Eftersom en likadan sträckning förorsakade min inflammerade knäskålssena och två års rehabilitering när jag ignorerade den senast, ville jag inte springa på skadan.
Så vi bestämde oss för att gå hem till mig och äta pizza och se på ”Floorfiller” istället för att springa igenom anfall mot zon och skjuta.
Kanske höstens bästa träning.