Inte nog med att jag inte vet hur spetskål ser ut. Jag kan inte ta hand om mina krukväxter heller. I onsdags hyrde jag in min väninna Jessica för att plantera om min krukväxter.
Jessica har gröna fingrar. Jag har bruna.
Sist Jessica planterade om mina blommor (vilket är fyra år sedan – mamma har hunnit med en Rädda Växterna-aktion där emellan) ville jag att hon skulle tukta en växt som hade växt sig så satans ful. Det växte en massa grå, slingriga pinnar från den.
”Det är skott”, sa Jessica torrt.
Igår, däremot, kände jag mig så stolt för min garderobsblomma hade rötter som växte långt utanför krukbottnens hål.
”Den håller på att dö”, sa Jessica och himlade med ögonen.
En garderobsblomma är i princip omöjlig att döda. Den trivs jättebra i mörka rum där den aldrig får vatten. Vilket är exakt hur det är att vara krukväxt hemma hos mig. Döende? Jag fattar inte vad jag har gjort fel.
Jag har också lyckats döda två garderobsblommor. Det ska ju inte gå, så oerhört pinsamt (eller falsk marknadsföring)
Skönt att höra!
Jessica fick också att allergianfall för att det var så mycket damm på mina blommor… Växter är verkligen inte min starka sida.
Ett tips Kikki! Dammsug inte bort bruna blad med dammsugaren, det gjorde jag då det var för jobbbigt att hämta en sax och ja dagen efter var blomman allt annat än fräsh!
Shit!
Jag vet knappt ens var dammsugaren står, hehe.
Jo, det gör jag faktiskt. Och jag kan byta dammsugarpåse också, haha! Men jag skulle nog inte komma på att dammsuga en krukväxt – så ofta tar jag inte fram den.
Hej…aha vi har lika mycke´ kolla på krukväxter båda två. Släktdrag?! Vem ska vi skylla på?
http://bortaboijn.blogg.se/m_092006.html