På veckorna har jag sådan prestationsångest att jag inte riktigt kan ta in att det är arbetsdagar. Jag jobbar bara lite, för om jag inte tar arbetsdagen på allvar så är det ingen arbetsdag. Jag slår till på ungefär sex timmar om dagen (effektiv tid, vilket inte låter så lite, men är lite för att vara mig). På helgerna, däremot, som är ledig tid, är det lättare att jobba. Det är ju marginaltid, tid som finns extra, och ger mig alltså inte prestationsångest. Så jag jobbar ungefär sex timmar om dagen lördag-söndag också. Gärna lite mer, för det är ju så lätt när jag inte förväntas jobba. Bonusjobb.
”God moves in mysterious ways”, sägs det i amerikanska dramaserier. Jag har ännu inte bestämt mig för om jag tror på Gud/gud, men jag tror på prestationsångest och prestationgsångest moves in mysterious ways, kan jag säga.
Hm ja han finns! 🙂