Kickis skrivklåda

Skinnjacka, 2499 kr, Oasis.

Jag blev väldigt förälskad i den här lilla skinnjackan med ofållade volanger som krage. Den hade varit störtfin över en liten sommarklänning typ den jag inte köpte, och skinnet var lyxigt mjukt. Men underarmarna (underärmarna?) var av resår à la stickad mudd, och jag tyckte det förtog det exklusiva intrycket. Så det blev ingen affär av.

Kort klänning, 699 kr, Oasis.

Igår blev jag störtförtjust i en klänning på Oasis, som var härligt sommarblommig och slutade någon decimeter över knäet. Tyvärr var jag tvungen att ha bra hållning och spända magmuskler för att den skulle sitta riktigt bra och man kan ju inte springa omkring och tänka på sånt hela dagarna, så den fick bli kvar i affären.

Helt avslappnad. Inte så smickrande.

Fåfängan är mest känd för sin utsikt.

Utlänningen Camilla är mysig.

Lars åt som en häst.

Igår åt jag, Lars och Lars norska tjej Camilla brunch på folknöjet Fåfängan. Det var bra, med dragning åt det lägre betyget okej.

Förrätter: Sill, lax, två sorters salami, skinka, grekisk sallad, med mera.
Varmrätter: Kycklingklubbor, ribs, köttbullar, prinskorv, bacon, äggröra, pannkakor.
Efterrätter: Pannacotta, chokladtårta, ost och kex.
Pris: 225 kronor.

Fåfängans om- och uppskrivna söndagsbrunch är fullproppad. Vi kom en timme innan stängning, då fick vi bord, men det var på håret. Och förutom att man får sitta, är det inte alls bra att komma så sent. Precis efter att vi lassat på tallrikarna första rundan, slutade köket att fylla på serveringsfaten som blivit tomma. Och tillströmningen av människor ger också en rörig och ofräsch känsla.

Maten som finns är bra. Fetan i den grekiska salladen smakar riktig feta – inte salladsost. Pannkakorna gräddas fint av gästerna själva på laggar med plats för sammanlagt tolv åt gången. Köttbullarna är hemtrillade och väldigt goda (inte Moderna Muséet-brunch-goda, men nästan). Salamin är riktig salami – inte medvurst. Utbudet är möjligen lite magert, men för mig som inte äter laktos och för Lars som inte tål gluten var det enkelt att hitta alternativ bland den medvetet tillagade maten.

Jag kan tänka mig att gå hit igen, om vädret är bra och jag kan sitta ute, men gör inga omvägar för fåfängebrunchen. 225 kronor är mycket för så få och så basala rätter.

Fåfängans buffé är praktiskt taget glutenfri. Inte heller så mycket laktos.

Så göra vi som grädda våra pannkakor, tidigt en söndagsmorgon.

Fast när buffén kostar 225 kronor ska det vara dammat på toaletten.

Winston och grodan.

Jag klagar på att jag inte hinner träffa mina vänner tillräckligt, och så är det ju så klart. Samtidigt är det så himla mysigt när vi ses, kvalitetstid, så jag får lite dåligt samvete för allt mitt gnäll. Jag ska för fasen vara glad att jag har vänner överhuvudtaget! Igår var det Carina, Jesper och Winston som jag och Sam fick träffa. Vi åt en inte helt lyckad hembakad pizza två inte helt lyckade hembakade pizzor, drack vin, såg fotboll och käkade godis. Om någon känner till en vete-fri pizzadeg som inte smakar deg eller bli som en seg pannkaka i konsistensen, tar jag gärna emot receptet.

Winston sov de första fem timmarna, med vid ettsnåret piggnade han till.

Imorse klockan 08.20:

Kicki: Kom igen, kroppen! Nu drar vi ut och springer igen.
Kroppen: Är du dum i huvudet? Du vet ju hur det gick senast.
Kicki: Men då hade vi bara sovit sex timmar. Nu har vi sovit nio timmar. Du är ju praktiskt taget pånyttfödd.
Kroppen: Du är galen.
Kicki: Nej, då, kom bara ska du få se så fint det går. Vi kan springa lite långsammare nu också.
Kroppen: Aha, det här var ju inte så tokigt. Okej’rå, men bara en kort bit.
Kicki: Vi springer ju alltid bara korta bitar.
(Vi springer en stund under tystnad.)
Kroppen: Nu börjar det bli jobbigt. Vad får jag för belöning om jag tar mig hela rundan runt?
Kicki: Du kan få en eftermiddagslur. Och så kan du slippa jobba idag!
Kroppen: Cool!
Kicki: Men då får du jobba imorgon istället.
Kroppen: Deal.

Förlåt för mitt dåliga bloggande idag. Kom just hem från heldag på Frida (igen). FAN vad tidningen is looking good i sommar, det måste jag säga. Den förra chefredaktören har ju blivit värvad till Vecko-Revyn, och den nya t.f. chefredaktören har klivit in i sin nya roll med kraft och kläm, med energi, kreativitet och formkänsla. Tidningen kommer att bli “fett snygg”, som jag har lärt mig att målgruppen säger.

Nu längtar jag efter mysbyxor, tv-soffa och en soft hemmakväll. Jag är fett glad att helgen har börjat (och att det inte längre är sju grader ute). Lite vila så kommer jag att bli fett snygg igen. För nu är jag fett ful. Och håret är bara fett.

Imorgon? Då ska jag jobba, förstås.

Middag på Organic Green, sedan Storstad.

Rosé is the shit.

Frida kan allt om webb och nöje för hon är chef på aftonbladet.se.  

Vi höll ut länge för att vara förtappade pensionärer, tycker jag ändå. Hemma vid 23.

Frida berättade så mycket nytt om våra gemensamma vänner som jag också träffar för sällan. Nu så måste jag träffa Mari, känner jag! Mari är så sjukt rolig. Det roligaste är att hon inte fattar riktigt hur vass hon är.

Jag träffade också min gamla hälsorådgivare Johanna på damrummet. Hon läser inte bara min blogg utan jobbar också med roliga grejer. Upprop: Johanna, hör av dig!

Ansiktsbehandling med Comfort Zone Sacred Nature.

Morgon: Fotvård.
Lunch: Min kompis-som-jag-träffar-för-sällan Jessica bjöd på vegetariskt på Organic Green.
Eftermiddag: Möte med hårvårdsmärket Tommyguns. Pressträff med hudmärket Comfort Zone som lanserar sin ekologiska serie Sacred Nature i september – en träff som visade sig innehålla en ansiktsbehandling! Kinesiolog-stryk från Lars, så nu är min rygg och nacke ännu bättre.
Kväll: Min kompis-som-jag-träffar-för-sällan Frida hade ledighetspanik och vill träffas och dricka vin. Jag hade två jobbmöten som har blivit inställda just ikväll. Det måste ju vara meningen att jag och Frida ska dricka vin ihop!

Vilken toppendag! Nu ska jag träffa Frida – inte tidningen, utan väninnan. Hurra!

Frida-omslag från slutet av 90-talet.

Fridas arkiv är en ständig källa till glädje. Jag undrar vad Chics otroligt Chica chefredaktör, som i slutet av 90-talet var chefredaktör och ytterst omslagsansvarig för Frida, skulle säga om dessa omslag idag?

Igår morse klockan 07.20:

Kicki: Kom igen nu, kroppen, nu ska vi ut och röra på oss! Det här jävla jobbandet är inte bra för dig, nu ska du få en vitaminkick i form av en joggingtur!
Kroppen: I helvete heller.
Kicki: Se så fint det är ute! Och du har fått pollenmedicin så du kan andas också. Bra, va?
Kroppen: Jag går och lägger mig igen. Om du inte går hem på en gång, så lägger jag mig och vilar direkt här på asfalten.
Kicki: Nu ska vi inte vara negativa! Nu är vi ju så gott som halvvägs (om man rundar av uppåt till jämna kvartar). Vi tar i lite extra, va, för att motverka den sena tidens ohälsosamma leverne?
Kroppen: Du är ju störd! Det är inte mitt fel att jag mår så dåligt att jag knappt kan lyfta benen.
Kicki: Kom igen, nu kör vi! Om tjugo minuter är det över, tänk på det!
Kroppen: Fuck off.