När jag skulle börja blogga, tänkte jag ligga på blogghotell. Men om man är sambo med en datatönt går det förstås inte för sig. Då måste bloggen byggas på egen server.
Nu har jag en blogg på egen server, den står bakom arbetsrumsdörren och brummar.
Jag struntar förstås i att det är egen server, förutom att webadressen blir lite besvärlig. Men eftersom Sam nu har insisterat på denna tekniska lösning blir han automatiskt problemlösare när något krånglar, till exempel spam-filtret. Det är ju hans fel liksom.
Jag har min mail på hemmaserver, vilket funkar bra för det mesta. Utom den gången servern dog samtidigt som ”skötaren” var bortrest. Inga mail varken ut eller in på över ett dygn… Det är lustigt det där med datanissar och deras servrar i garderoben.
Lustigt hur man kommer ihåg olika…
”Älskling, jag vill blogga. Kan inte du göra en blogg åt mig?”
”Jag kan titta på det när jag får tid. Det borde finnas färdiga blogservar man kan installera här hemma.”
Tid går…
”Älskling, den där bloggen du skulle fixa. Hur går det?”
Research, installation och test…
”Älskling, nu har du en blogg. Jag döpte den till Kickis Skrivklåda, fyndigt va? Dessutom hittade jag ett riktigt tjejigt rosa färgschema.”
”Puppu, puss puss, du är världens bästa datanörd!”
hehehehe, nu då du säger det så kan det ju faktiskt ha varit så det var…