Jag var hos min hudläkare i måndags efter att i vår ha haft fem-tio dagar mellan munsåren. När det ena har läkt, med hjälp av Aciclovir och Vectavir, är jag hångelbar i högst en vecka, sedan kommer blåsorna igen. Jävligt tjatigt. Så nu har jag fått en sexmånaderskur där jag äter ett piller om dagen i ett halvår för att minska virusaktiviteten i kroppen.
Den här kuren har kommit på tal tidigare men jag har inte velat äta ett piller om dagen i ett halvår, ”man ska inte äta piller i onödan” som den gamla norrländska sanningen lyder. Men nu äter jag ju nästan ändå piller varje dag – Aciclovir – fast FEM stycken, så ett kändes lindrigt i jämförelse.
Lindrigt kändes däremot inte kostnaden. Jag vet inte varför det här nya enomdagenpillret kostar så jävla mycket men tusen spänn gick det lös på. 989 för att vara exakt. Om det inte hade varit för högkostnadsskyddet hade det gått på 2005 spänn, och när man kommer upp i summor som är årtal vet man att man har hittat en dyr medicin.