Axelbandslösa klänningar i 50-talsmodell, så kallade teadresses, är mitt nya bästa plagg! Idag har jag den första jag köpte, en Zara-klänning från Palma med bruna blommor på naturvit botten, på mig. När jag köpte den tyckte jag att min mage putade ut på ett oroväckande sätt men VR:s annonssäljare Mariah Ring ryckte på axlarna och sa ”tja, det är en mage – inte så mycket att göra åt”. Sedan har jag haft den på jobbet ett par gånger och alltid känt mig fin.
Men idag har den ändrat form.
På något märkligt sätt har den blivit tajtare över magen samtidigt som den är helt lös över bysten – så lös att jag får gå och dra upp den hela tiden på det där osäkra sättet man helst undviker.
Hur kan den krympa i midjan och utvidga sig över tuttarna?