När jag tänker på den roman som jag håller på att skriva blir jag glad på samma sätt som när jag ser en hund. Jag måste verkligen ta en skrivarsemester så att jag blir mer klar med boken. Sedan jag började på salongken har jag inte skrivit ett ord. Jag har nästan två kapitel klara och fler lär det inte bli om jag inte drar iväg nånstans dit mobiltelefonnätet inte når.