Pennkjol

Min pennkjol är jättefin, det är inte det.
Men när jag imorse tog den på mig för att vara extrahärlig på en plåtning för SvD, tänkte jag inte på farorna med oburna kläder. Till exempel att kjolen skulle vara så tajt att troskanten syns igenom. (I blixthastighet: Dra upp kjolen till midjan – oroväckande knak, av med stövletterna, finshets, trosor med sydd kant, på med trosor med osynlig kant, fishnets, stövletterna, dra ner kjolen igen, ännu ett oroväckande knak.)
Och då var jag så sen att jag skulle springa till bussen. Det var bara det att jag fick ”springa” med fjolliga myrsteg eftersom kjolen – återigen – var tajt och jag självklart inte kunde röra mig i den. Har aldrig sett mer ut som en skitnödig transa.