Jag vet inte om det är stress, eller min vanliga morgonperception, men imorse var jag mer än lovligt förvirrad.
Jag vaknade av mig själv och var pigg. Jag klev upp och borstade tänderna och funderade på hur jobbigt det skulle bli på jobbet idag när jag är så trött.
På den korta sträckan från sängen till badrummet hade min hjärna lyckats blanda ihop denna morgon med gårdagens, eller ungefär alla andra dagars, så där stod jag och tyckte synd om mig själv helt i onödan.
En inte helt ovanlig företeelse i mitt huvud. Har hänt flera gånger. Och att jag får säja till mej själv flera gånger att sluta, stanna, börja om, det är inte så idag, innan hjärnan och kroppen vill fatta.
Ah, då är det inte bara jag! Beror detta på stress eller morgonförvirring?
Vilket fint namn du har! (Om du nu verkligen heter Bonita.)
kram
Nä du är inte ensam. Jag tror det är mest stress det beror på. Iaf för mej. Det händer oftast när jag är stressat under en längre period. Mycket i livet och mycket på jobbet. När det sen äntligen lugnar ner sig, så har kropp och hjärna missat den informationen och rusar på av gammal vana.
Tack för komplimangen, men det är inte mitt riktiga namn. Första halvan fake, sista halva äkta.