Vårilsk

Jag har varit på fenomenalt dåligt humör idag.
Jag var arg redan när jag och Sam gick in till stan för att njuta av den fina svenska vårsolen (i brist på Kanaireöarna). Sedan såg jag en gammal chef och blev på riktigt dåligt humör. Så där arg så att man nästan vill gråta. Gammal frustration, gamla put-downs, känslan av att inte vara värdefull, allt kom tillbaka och rullade in mig en en filt av ångande ilska.

Sedan följde en något gladare timme när jag provade mig igenom Oasis vårsortiment som precis har kommit in. Och just när jag nästan var på bra humör försökte jag klämma Sam på lite shoppingentusiasm genom att försöka få förevisa vad jag hade köpt:
”Visst älskling, det ska bli jätteroligt”, sa han med illa dold sarkasm.
Inte så klyftigt. Inte så genomtänkt att väcka den ilska som sover.

Sedan dess har jag vägrat att titta i hans fjantiga Claes Ohlsson-påsar med mycket mogna repliker i stil med ”jag skiter väl i vad du köper”, ”din shopping är ändå jävligt tråkig jämfört med min” och ”du hatar ju mig”.
Den sista är jag extra stolt över.
Jag är för härlig.