Jag åt middag med Louise Edman igår. En gång i tiden intervjuade jag henne i Vecko-Revyn under rubriken ”Jag är Sveriges svar på Paris Hilton”, eftersom hennes pappa typ äger halva Stockholm, hon är uppvuxen i en lägenhet på tusen kvadrat på Strandvägen och gillar att klä sig i iögonfallande färger och hm, skimpy clothes.
Först hade jag tänkt basera min bok på henne, nu verkar det som att jag baserar min bok på mig istället, men vi ses ändå ibland bara för att skvallra och snacka skit. Hon har en helfestlig, jätteglittrig butik i Sturegallerian. Hela hon är helfestlig och jätteglittrig, förresten.
Idag upptäckte vi att vi tycker lika om en hel massa personer. Eller snarare att vi tycker lika illa om en hel massa personer. Ah! Jag älskar när man får badmoutha folk. Egentligen är det förstås ovärdigt, men bättre female bonding finns inte.
Det finns faktiskt bättre female bonding har jag kommit på. Det är bra mycket roligare att lägga energin på att berömma dem man tycker om, lite mer, än att tala om dem man inte tycker om.
Gud så fint sagt, Anna.
Så där brukade jag också säga, men nu har jag accepterat att jag har andra, mindre smickrande sidor också.
Jag duger bra fast jag har tappat min gloria. Prova du med.
Och – eftersom du inte verkar ha upptäckt det själv – man kan både berömma dem man gillar liksom prata om dem som man inte gillar. Jo, det är sant! På samma kväll, dessutom!
Ms Not So Perfect
oj. jag uteslöt ingenting, jag sa faktiskt bara att det var bättre, och att jag tycker att det är roligare. Du läste kanske in en massa som inte var menat med mitt inlägg.
Jag har på tok för många dåliga sidor som jag måste acceptera, jag är fruktansvärt elak till exempel. So ingen ms perfect här inte.
Hm.
Menar du verkligen är det är roligare?
Kanske är det så att jag tycker att den här elaka sidan av mig är så fruktansvärt rolig för att jag har levt ut den alldeles för lite tidigare. Eller så är jag bara en osäker liten tjej som mår bra av att klanka ner på andra, vad vet jag.
Alltså, jag har varit en osäker tjej som mått bra av att klanka ner på andra och ALDRIG kunnat tala gott om dem. Jag trodde det var det enda sättet jag själv kunde verka bättre på.
Men jag finner det mycket roligare att se till kvaliteer och lyfta fram dessa och försöka, verkligen försöka att inte haka på badmouthing då jag upptäckt mig må bättre av det! Jag badmouthade in mig själv i ett hörn till slut.
Så JA, för mig roligare.
Nån gloria, det har jag aldrig haft, jag har långt kvar innan jag förtjänar en sådan!
Där ser man.
Jag har gjort precis tvärtom. Jag har gått från att vara så jävla schyst i alla lägen, även när någon kränker mig, till att säga vad jag känner.
För nu är jag trött på att vara rättrådig. Nu är jag trött på att ta folk i försvar bara för att de inte är närvarande. Nu är jag trött på att alltid se den andras sidan av saken mer än vad jag ser min egen.
Och om någon är dum så säger jag det.
Det kan vara så att jag till exempel tycker att du är dum.
Men ska jag vara helt ärlig så tror jag bara att vi pratar om olika saker, egentligen.
Jag menar inte att man ska tro gott om alla människor och försvara dem. Jag menade bara att jag tror att det kan vara en skev bild av det du kallar female bondning och ville ge en annan.
Jag säger också till om jag tycker att någon är dum, eller gör fel. Det tycker jag är fjärran från skitsnack.
Skitsnack är antagligen en definitionsfråga.
Om du tycker att jag är dum så låt gå. Min mening var inte att lägga någon som helst värdering i det du skrev eller om dig, jag ville helt enkelt kommentera och ge min syn på det.
Jag läser alla dina inlägg och håller oftast med och blir glad av det du skriver. Nu gjorde jag inte det och så kan det vara ibland.
Men jag gillar din blogg massor och tycker det är superroligt att du uppdaterar så ofta!!