Min kommentar om att någon eventuellt skulle ha kunnat peta bort min Brud&Bröllop-byline med flit, har inte gått mina gamla kollegor förbi. Kanske borde jag inte bli förvånad, eftersom små handlingar verkar kunna ge stora efterverkningar på amelia, och för att det har hänt förr att jag själv oavsiktligt trampar folk på tårna genom att vara väldigt rak och också lite oförsiktig med vad jag häver ur mig. (Och för att jag ibland inte fattar att folk läser min blogg!)
Så:
Brud&bröllops duktiga AD Sophie har mailat att hon inte har tagit bort min byline (även om hon ser att den är borta).
For the record: Jag tror henne. Sophie har alltid varit trevlig mot mig och pratat med mig redan när jag började på amelia, då många andra avvaktade för att se vad jag var för typ. Sophie ligger för övrigt bakom många fina formdetaljer i tidningen som lyfter helhetsintrycket, till exempel en streckad söm-liknande dekorlinje i reportaget ”Jag gifte mig i mammas brudklänning”.
Redaktör Alex, som ligger hemma sjuk och har fått någon slags uppförstorad bild av min ”vrede” sig tillsänd sjukbädden, har heller inte tagit bort min byline och vill också påpeka att hon inte är en bitch.
For the record: Jag tror henne. Och hon har inte varit en bitch mot mig. Jag har inte kallat henne bitch någonstans (se tidigare inlägg). Alex har för övrigt kommit med många bra bildidéer till tidningen, som att trä upp alliansringar på en vit lilja för fotografering. (Plus att hon är söt som en pralin på sin redaktörsbild, men det hör ju inte hit.) Hon är ambitiös, lär sig snabbt och tycker om det hon arbetar med, vilket alltid är goda förutsättningar för att göra ett bra jobb! Just nu väntar jag bara på att hon ska bli frisk och glad och pigg så vi kan gå ut och ta en drink!
Och:
Jag har vad jag vet inget otalt med någon av mina one-shotskollegor, heller inte med mina kollegor på ToppHälsa. Den senare frilansar jag fortfarande för – se fram emot kommande Paris-guide.
hm verkar som om tidningsvälden är VÄLDIGT liten….
Kul att få lite inside vison.
Skoja inte att tidningsvärlden är liten!
Sedan är det speciellt på en arbetsplats med nästan bara kvinnor. Det blir grupper, grupperingar, någon blir utanför, det pratas bakom ryggen, folk spekulerar, vill ha något att prata om och uppröras över, osv.
Jag gör likadant, jag är inget helgon. Det är ofrånkomligt att det blir så i stora tjejgrupper, även om man vill att det ska vara annorlunda. Jag har gett upp att försöka göra nåt åt det, nu flyter jag med strömmen. Det har sina fördelar och sina nackdelar.
Du kommer förresten att gilla min roman om du gillar insideinfo från mediebranschen 😉
Tro mig jag väntar med spänning!
Läste i julas Djävulen bär Prada, så jag kan tänka mig att det är en speciell värld.