”Titta in i kameran, dumskalle!”
Vid lunch idag gick Nicke hem till husse. Husse jobbar natt, så Nicke behöver lite extra sällskap ibland. Någon att mäta krafterna mot, någon att brottas med. Nickes dygn hos oss såg ut ungefär så här:
11.40. Husse har gått, Sam har gått. Kvar är bara en tjej, och tjejer kan man bestämma över, det vet ju alla. Stor brottningsmatch över om hundens plats är i knät på personen som jobbar vid skrivbordet, eller på golvet. Personen som vanligtvis jobbar vid skrivbordet får istället jobba lite på golvet. Får rivsår på armarna.
12.30. Ska vi säga oavgjort?
13.00 Hunden har långtråkigt och lägger en bajskorv på parketten.
13.10. Hunden lyssnar inte på kommando när det ringer på dörren och måste hållas tillbaka med våld när grannen kommer för snicksnack.
13.30. Sam kommer hem. Hunden lyssnar på kommando och hälsar inte förrän tillåtelse givits. Vi börjar få ordning på hierarkin. Men vänta! Hunden har nu fått ny person att brottas med! Lång kamp som sträcker sig under hela lunchen. Lunchen intas nämligen vid tv-bordet som är i lagom hundhöjd. Hunden tror följaktligen att maten är hans. Människorna håller inte med. Människorna vinner.
15.00. Hunden på promenad. Är så i gasen att han likt en slädhund lägger en klutt i galopp. Busar med snygg tjej i parken, vägrar sitta fot, stannar fint vid rödljus, lyssnar med halvt öra.
15.30. Mat. Sitter fint tills någon säger ”varsågod”. Människorna har upptäckt att bästa sättet att få ordning är att ignorera hund när hund är jobbig. Då vill hund vara snäll.
19.30. Ny promenad. Drar inte i kopplet. Vill gärna äta upp mycket liten hund men sitter till slut snällt och ignorerar råttan.
21.30. Middag i tv-soffan. Hunden klarar av att inte lägga huvudet på bordet men vill gärna bråka och ha uppmärksamhet, trots att människorna försöker ignorera. Stor maktkamp. Hund lugnar ner sig.
23.30. Kisspromenad. Lugn och fin. Uppför sig som en exemplarisk och lydig hund under kvällen, natten och morgonen.
07.15. Morgontoalett på Sveavägen.
10.30. Långpromenad där ”vänta” och ”sitt” fungerar fint, men ”fot” verkar vara ett helt okänt ord.
11.00. Får tuggben som räcker tills husse kommer.
Det enda jag inte tycker jag förstår, är varför han prompt ska nosa mig i röven. Så långt upp det bara går.
”Bajs är kul om man är hund”, sa Sam.
”Men han gör ju inte så på dig”, sa jag.
”Men jag är ju bättre på att torka mig.”
Aha.