Jag har den senaste tiden funderat mycket över kappor.
Jag har bara en jacka som känns okej att visa upp sig i, nämlingen min tunna mörkblå dunjacka från Paul Smith. På något sätt, jag vet inte vilket, syns det att den var lite dyr. Min svarta ullkappa från Emmaus (125 kronor) är också fin, men fodret är trasigt. Jag har funderat på att sätta i ett nytt, klarrött, helst i dyrt siden, men samtidigt känns det konstigt att sätta i ett foder som kostar tjugo gånger så mycket som själva kappan. I övrigt är det ont om snygga noll-till-tio-grader-jackor i min garderob.
Så med båda dessa tankar i bakhuvudet, har jag känt att jag ska köpa en ny kappa. En dyr, som jag kan ha utan att skämmas, i 20-30 år.
Jag var spekulant på en Gucci, men den blev lite väl dyr insåg jag. Så sedan i höstas har jag tänkt och tänkt och tänkt. Och tittat.
Så idag så hängde den där. På lyxvaruhuset Printemps reaavdelning fanns min kappa, som var så rätt på alla sätt!
1. Snygg.
2. Dolce&Gabbana.
3. I min storlek!
4. Fick mig inte att se tjock ut.
5. 50% rea
6. ”2ieme démarque” 20% rabatt till!
7. Min utlänningsrabatt på ytterligare 10%
Trots detta kostade den som en Choo. Ja, just det: en Choo. Jag slog till och efter att ha testkört den på Sam så tror jag att jag behåller den.
Voilà! Reafynd från D&G.