Medan vi var i Frankrike fyllde min gudson Joel ett år (han har för övrigt en egen blogg här). Så jag hittade en födelsedagspresent i en barnskoaffär i La Rochelle: ett par elefanter med gummisulor. (Öronen döljer för övrigt en fiffig kardborrknäppning.)
Den där mörkblå klumpen bakom foten till höger är pappans fot som fick agera ”stödhjul”. Joel går inte riktigt än, men är rasande klipsk. Pappa bokredaktören tror att hans första ord kommer att bli ”armatur”. Jag tror att det blir ”äntligen!”
Dessvärre är franska barnskostorlekar mycket mindre än svenska, så elefanterna är något för stora för Joel. När han provgick i sina nya elefanter var det lite som att se hunden i gummistövlar ombord på trädäcket i SOS Segelsällskapresan, om du minns – han tog väldigt höga kliv. Joel var inte lätt på foten, om jag så säger. Men förhoppningsvis växer han i dem.
Det är svårt med barnstorlekar. Barn är ju så olika stora. Jag är ganska säker på att min väninnas ganska storvuxna baby Tom aldrig kunde ha sina praktiska Old Navy-outfits jag släpade hem från New York innan jag visste att han var ett mycket välvuxet barn. Medan min andra väninnas glada Ada (som också har en blogg, här är den) hann bli ett och ett halvt innan hon kunde ha den nästan lika lilla rosa sparkdräkten från samma ställe.
Fasligt poppis med babybloggar, förresten. Här är en tredje väninnas, hennes son heter baby C.
Fast Joel är förstås mitt favoritbarn. Han är ju min gudson.
Ja, visst är det knepigt det där med storlekar.
Fast Ada är bara åtta månader…;-)
Men hon kommer nog i och för sig vara ett och ett halvt innan den fina rosa dräkten sitter som en smäck. Den är fortfarande lite pösig.
Kram Adas mamma
Frida, sorry, jag vet mycket väl när Ada är född. Det känns bara som att hon har funnits för alltid och Tom är helt ny… Det skiljer i alla fall en del i ålder på dem, men inte så mycket i storlek…