Trött

Igår hade jag och Sam en dator- och telefonfri dag och det var det bästa jag har gjort på länge! Äntligen vila! En hel söndag utan att någon vill något. En hel söndag med bara mig själv.

Missförstå mig inte. Jag älskar mina vänner, jag skulle inte klara mig utan dem. Jag är gärna tärna, toastmastrar på bröllop, fixar möhippor, går på middagar, bjuder hem, träffas, pratar. Jag är alltid den som vill träffas mest. Och när det har gått så långt att jag längtar efter att få vara själv, då behöver jag semester. För då är jag nära vansinnets brant.

Nu behöver jag semester.

Och det får jag också! På torsdag kväll börjar min första, riktiga semester i år. Jo, jag var fyra dagar i Göteborg, men när du är frilansjournalist räknas det inte att vara i Sverige, då jobbar då ändå på halvfart via mobil och eventuella mail. Men nu ska jag bort, långt bort utanför landets gränser. I en vecka! Ett tag övervägde jag att ta med mig datorn och börja på nästa roman, men nej, jag ska ha semester. Annars kommer jag att bli galen.

Sommarens sista stora fest gick av stapeln i lördags och nu blir det alldeles utmärkt att vara lite ledig. Jag är så trött på att dricka vin… Jag vill bara sova och läsa böcker.
Därmed inte sagt att det inte var en rolig fest! Tvärtom. Nästan alla gäster var partyglada människor i samma ålder och musiken var svinbra! Varken jag eller Sam har dansat så mycket på en fest förr.

Carinas och Jespers bröllop var en dansant tillställning. Och som toastmasters var förstås jag och Sam de sista att lämna…

Skobyte var nödvändigt med tanke på allt stuffande.

Men nästa år ska jag ha en lång, sammanhängande sommarsemester. Det här med någon dag ledig här, kanske en vecka ledig där, gör mig inte utvilad. Jag måste bli bättre på semester.