Jag läste i en amerikansk tidning om bloggvärlden over there. Det finns alltså folk som lär känna varandra via varandras bloggar (inte helt ovanligt) men även ensamma människor som hittar vänner via sin blogg och numer umgås endast med fellow bloggers. Bra, tror jag, så länge de träffas IRL också.
Jag vill ta tillfället i akt och presentera några vänner till mig, som jag mer eller mindre ofta träffar också live:
Ghettofabulous skönhetsreportern och informatören Amalia samt skönhetsredaktören och blivande bruden Hedda (Hedda har skrivit en sjukt rolig inför-bröllopet-dagbok i amelia Brud&bröllop, kommer i butik 27 januari! Missa inte!)
Och här tror jag är en släkting, som jag inte har träffat sedan ett släktbröllop 1996 si sådär:
Eva (Eller är det Åsa? Eller någon som jag inte ens känner?)
Sedan finns det en massa andra människor som jag gillar men som jag inte umgås (så ofta) med:
Sporty Spice
Ett tjejgäng som sambloggar, jag känner några av dem
Det är roligt med roliga bloggar.
Men vad gör egentligen att man återkommer till en blogg, dag efter dag, om man inte känner den som skriver den?
Behov av att läsa om någon annan?
Att bloggen handlar om något man själv är intresserad av?
Ett roligt språk?
Igenkänning och ett ”puh, det är alltså inte bara jag som känner så där”?
Tell me!
Ett rätt utav tre kusin ja, Åsa dock. Var ej på bröllopet.
haha jag e lika sjuk följer din blogg slaviskt bara för jag läste VR i flera år o blev ledsen när du slutade o överlycklig när jag fan dig igen =)
Hej Sanna!
Jag tycker inte att det är sjukt! Jag tycker att det är kul!
Vad jag undrade var bara varför folk läser bloggar överhuvudtaget, och jag lägger ingen värdering i den frågan.
Det är ju självklart om man känner den som skriver bloggen, men annars…?
Är det ett behov av att läsa om någon annan?
Är det ämnet, alltså att bloggen handlar om något man själv är intresserad av?
Ett roligt språk?
Igenkänning och ett “puh, det är alltså inte bara jag som känner så där”?
Jag undrar verkligen! För min egen del är det ofta ett roligt tonfall, alltså språket, eller att någon är modig och beskriver sina känslor på ett äkta sätt som jag kan känna igen mig i.
Hallå, JAG läser också andras bloggar =)
kramkram
Kicki
Jag har tänkt och tänkt sen jag läste det här inlägget, och jag vet inte om jag har kommit fram till så mycket. Men jag ser bloggar som ren underhållning, nästan lite dockusåpa över det hela och jag får ta del av andra människors liv, det är så himla intressant. De bloggar jag följer dagligen vet jag inte varför jag fastnat för, vissa bloggar har jag någon hatkärlek till, men jag tycker om bloggar av massa olika anledningar. Att inte läsa en blogg och inte bli påverkad är omöjligt för mej, men med de flesta är de bara possitivt. När jag inte orkar pallra mej till gymmet tänker jag Sporty, när jag är extremt pubbe tänker jag på Skugge osv.
På något vis får man ändå någon slags relation till bloggaren, även fast man aldrig träffas och de inte ens vet vem man är, därför är det JÄTTE sorligt när människor slutar blogga.
Din blogg är lite vardagligt trevlig, ofta när jag läser din blogg tänker jag att jag jävlar ska också bli journalist. Du verkar vara genomsnäll. PUSS
Måste ändra, vardagligt trevlig, för mej då.
Ditt liv verkar faktist vara mer än vardagligt trevligt, och jag hoppas du fortsätter skriva lika mycket om shopping! 🙂
ja jag läser nog andras bloggar för att när man börjar så e de det roliga tonfallet i bloggen o beskrivnigar om ur ens knasiga liv är..sen e man fast precis som en dokusåpa..
Ah!
Jag fattar.
Tack för att ni delar med er, raringar!