Du som har följt den här bloggen mer än sex dagar vet att jag för en vecka sedan gjorde ett härligt utrop över att jag minsann var och morgontränade. Och som alltid när man glömmer att ta i trä så får man smäll på fingrarna när man skryter. I mitt fall blev det inte smäll på just fingrarna, men väl på axeln.
På förra torsdagsträningen spände sig min axel i ett olyckligt läge just när jag hade massivt motstånd och det sa knak. Trots behandling från Lars har jag fortarande ont och igår blev det faktiskt värre (kanske för att jag bytt musarm?). Nu kan jag inte lyfta armen över huvudet.
Hela poängen med att träna var att spela sommarserien (förutom att må bra, inte få ont i huvudet, hålla mig från att pimpla vin sju dagar i veckan, fortsätta vara pigg, sova gott, inte bli arg på Sam och allt sånt) men när vi nu på söndag har första sommarseriematchen vette fan hur det går att spela för mig. Jag är halvt invalid.
Helvete. Och på fredag ska jag till Sandhamn, så då missar jag barn-träningen då (om du är ny bloggläsare: jag tränar med flickor -92 på tisdagar och fredagar eftersom mitt eget lata lag har problem att träna mer än 60 minuter i veckan). Och nästa tisdag jobbar jag på kvällen så då missar jag träningen då. Och på onsdag åker jag och Sam till Amsterdam… Jag får inte spela basket förrän 6 maj.
Jag kommer att må så dåååååligt!