Överlag var det en bra gala, även om det kanske är förmätet att kalla den för ”skönhetsbranschens Oscars”. Men varje gång någon höll ett tacktal, som ofta gick i stil med ”Vi var först med det-och-det” eller ”Vi är etta på marknaden” blev det knäpptyst från de 428 personer i lokalen som jobbar på konkurrerande företag. Jag skulle inte säga att skönhetsföretagen önskar varandra lycka till, direkt.
Värst var när Dior vann ett pris, sa att de nu var trea på marknaden, och direkt utmanade Lancômes avgående chef Jean-Claude Celle. Han verkar rätt festlig och är tydligen en legend i branschen, men det var lite onödigt att han just då var tvungen att springa upp på scen och hålla ett lite för långt spontan-tal om att Lancôme minsann är etta på marknaden, medan Dior-kvinnorna fortfarande stod vid micken och höll krampaktigt i sina fina plaketter.
Så här kände jag då.
Tusen tusen tack för igår. Det var jättetrevligt! Och strumpbyxepanik eller ej – snygg var du ju i alla fall!
Hej Kicki! Jag älskar dina ”bakom kulisserna”-rapporter. Ha en skön helg önskar Micke.