Jag, om än inte mitt kreditkort, är shoppingredo igen. Tre veckor sedan sist. Tre veckor.
(Ja, bortsett från en diamantring förstås, men det var inte riktig shopping, snarare snuttefiltande.)
Vissa saker håller på att återgå till det normala.
Samtidigt har andra saker förändrats och fortsätter att vara förändrade.
Sam var här ikväll igen och vi pratade. Och jag fes inte i soffan, fast jag ville.
Det är ett säkert tecken på att allt inte är som vanligt.
Det var till och med en smygare, han hade nog inte märkt något.
Ja, det finns förstås också andra tecken på att vårt förhållande är under utveckling/avveckling, men såna här små detaljer funkar ganska bra för att demonstrera läget.
Någonstans har vi en förtroendeläcka.
Ja, eller gasläcka.