I fredags var jag och Sam och kusin Lena på Ethiostar, vår bästa restaurang. Halvvägs in i huvudrätten fick vi en ny bordsgranne, Martin från Småland, som var så full att han var dum. (Eller så var han bara dum.)
När han beställde gjorde han det skrikhögt. Antingen var han bara så dragen att han inte förstod att han skrek, eller så var han som en turist som tror att om man bara talar tillräckligt högt förstår nog den här spanjoren/italienare/thailändaren svenska. Den afrikanska servitrisen förstod alldeles utmärkt vad han sa, trots småländskan.
”JAG VILL HA DET MEST ETIOPISKA NI HAR”, skrek Martin efter att ha tittat i menyn som endast innehåller etiopiska maträtter.
”Vi har en buffé med flera etiopiska rätter”, sa servitrisen i normal samtalston. ”Maten serveras med injera, ett bröd som…”
”FÅR MAN RIS ELLER POMMES FRITES TILL?” skrek Martin.
”Maten serveras med injera, ett etiopiskt bröd.”
”ÄR DET DET MEST ETIOPISKA DU HAR?”
”All mat vi har är etiopisk.”
”MAN FÅR INGET RIS ELLER POMMES FRITES TILL?”
När vi var på väg hem träffade vi Martin som tog en rökpaus utanför Ethiostar, den etiopiska restaurangen som bara serverar etiopisk mat.
”Jag ska äta lite etiopisk mat”, förtydligade han så fort vi hade hälsat.
Jo.
Martins bordsdam var lika snäll och tålmodig som servistrisen. Antingen var hon hans personliga assistent och han hade någon bokstavskombination, eller så var det första dejten. När bordsdamen gick på damrummet var både Lena och Sam iväg för att tvätta händerna (etiopisk mat äts lämpligen med händerna). Martin spillde ingen tid utan lutade sig fram över vårt bord, där jag satt kvar ensam:
”Where are you from?”
”Umeå”, sa jag torrt.
”Ah, Sweden!” sa han glatt.
Jag har svårt att tro att Martin fick ligga den kvällen.
Tack för dagens asgarv. =)