Hela dagen har jag sett fram emot min och Sams hemmakväll; film, smörrebröd och lite mys. Jag har känt mig glad hela dagen när jag har tänkt på det!
Jo, tjena.
Det var jag som stod för filmvalet och av någon märkligt anledning trodde jag att jag hade valt två feelgood-filmer. Ja, visserligen inte komedier utan dramafilmer, men jag tänkte ändå att man skulle kunna bli på lite bra humör.
Det första misstaget hette ”Masjävlar”, med varje filmruta lika fulladdad med ångest som en bakfylla, eller kanske en klassåterträff.
Och sedan.
”Million dollar baby”.
Jag har gråtit så jag har lock för öronen.
Nu känner jag mest för att gå och ta livet av mig.
JAG VET! Vaffan, jag blev ivägdragen på bio för att se KOMEDIN Masjävlar och fattar fortfarande inte hur resten av sällskapet faktiskt garvade sig igenom stora delar. Jag var helt uttorkad och skitledsen efteråt. Och arg eftersom det inte flaggades för att man borde ha packat näsdukar. Helvetes jävla masjävlar.
Nejje, vad tråkigt. Jag tyckte ”Masjävlar” var asbra drama, så mänsklig och faktiskt mysig. Faster och jag satt och nickade igenkännande åt flera situationer och charmades helt av karaktärerna.