Jag känner att mitt och Sams bråk från i lördags, tarvar en förklaring:
I tjejtidningsvärlden är det sjukt svårt att behålla fokus på att ”mat är gott”, istället för ”mindre mat gör dig smal”. Är du inte stl 36-38 är du ”tjock”, oavsett om du är gravid i femte månaden (true story!). Riktiga modemänniskor äter inte – de dricker champagne och röker. Hela Stockholms innerstad tycker om mat som är ”fräsch” (=fettsnål), och modemänniskor kliver helt klart över till fel sida gränsen. Om en modemänniska planerar att äta en efterrätt på kvällen (för att ingen ska tro att hon är ätstörd) så får hon vackert hoppa över lunchen (för att hon är ätstörd).
Så funkar en stor del av min värld. Ett kontrollfreak som jag har alla förutsättningar att utveckla en ätstörning. Jag gör verkligen allt för att fortsätta vara mig själv och behålla min familjs ”god mat är god”-inställning, som jag tycker är sund så länge du också rör på dig. Just det där med att röra på sig har tyvärr varit eftersatt på sistone, så Sam har absolut en poäng. Han sa den bara på fel sätt vid fel tillfälle.
Det sista jag behöver är en sambo som av olika anledningar tyckte att just lördagen var Hälsans Dag och ville förbättra sin/min/vår livskvalitet på stört.
Extra provocerad blev jag för att en person som gärna äter ute sju dagar i veckan börjar prata vikt och hälsa. Alla vet att inget gör en så fet som restaurangmat (förutom möjligen alkohol och den tänker jag inte avstå från!).
Jag vill leva ett mer aktivt liv och jag vill laga mat hemma så jag har kontroll på vad maten innehåller (framför allt för att jag vill äta ekologiskt). Jag vill inte tänka på vikt, så länge jag inte växer ur mina kläder. Punkt.