Bråk bråk bråk

Lördagen började bra.
Jag och Sam var på Åhléns Day Spa, shoppade lite (återkommer om detta!), åt god lunch (Hongkongsoppa – innehåller allt som är gott: stekt ägg, nudlar, dumplings, scampi, curry och kokosmjölk, ungefär som världens bästa pytt-i-panna-soppa) på En gul och en ful, och skulle sedan på kräftskiva. En mysidyll, helt enkelt.

Sedan gick det åt helvete.
Sam sa att jag är tjock.

Eller, det sa han inte. Inte rakt ut. Men han sa det icke desto mindre (han sa inte emot när jag sa att jag var tjock, och så föreslog han att jag skulle träna!) och på bästa tjejvis förstod jag minsann att han i hemlighet betraktar mig som en degklump, en dumpling, ett stycke späck. Plötsligt så var alla mina kläder fula, jag var ful, och han var förstås skitdum. Man får faktiskt inte hålla med när jag säger att jag är tjock! Hade jag varit lite mer latino hade tagit livet av mig. Eller snarare av honom.
När jag en halvtimme sedan hade kommit över det och äntligen kunde tänka mig att gå på fest och känna mig fin, var Sam så upprörd över att jag tyckte att han var dum, att han minsann inte tänkte gå någonstans. I samma veva slutade han att prata med mig.

Ingen kan tro att vi är 32 respektive 42 år.