Fling-panik

Igår var jobbdagen från helvetet.

I det första programmet var huvudpersonen jättebra och rolig och pratig och spontan. Hennes tre dejter, däremot, satt och ballade sig genom att vara ironiska, svara bakvänt på frågor och på alla sätt visa att de inte ville vara där.
En sakkunnig inom sport, som var inbjuden som gäst för att sporttesta dejterna, ringde mig på kvällen för att höra om han hade gjort något fel, eftersom de tre killarna var så konstiga. Pinsamt. Särskilt som jag måste be honom kommma tillbaka på fredag, eftersom programmet blev så kasst att vi måste spela in det igen med tre andra dejter.

I ett annat program var huvudpersonen missnöjd med de tre dejter hon hade att välja på.

I ett tredje program stod den cirka 13-15-åriga publiken och var så där störiga som hela gäng med tonåringar kan vara. När man inte hörde mumlet från den som ville gå iväg och röka (13 år!) eller bara busvissla på den storbystade dejtingdrottningen, ekade ord som ”svartskalle” genom studion. (Publiken var i huvudsak iransk så jag tror mer det var ett medvetet störningsmoment än rasism.)

Dessutom har trean gjort ändringar i programmens inriktning (blev klara 11.20 igår, vi ska vara på plats och påbörja inspelning kl 12.00), men casting är inte gjord enligt denna inriktning och det ställer till med problem.

Jag kom hem och kände att jag aldrig mer vill jobba med människor överhuvudtaget. Jag ska bo på en öde ö och ägna resten av mitt yrkesverksamma liv åt att pilla mig i naveln.